Himmel och Helvete.

Tänkte undvika det, tänkte tom försöka bli ledig imorgon, tänkte ha en kväll för mig själv, några har tom bett mig att sjukskriva mig. Men vad ska man säga...

  -hej jag kommer inte idag för mitt liv är uppoch ner och det jag trodde var guld visar sig vara gödsel. Och nu har jag det lite stressigt för jag har gjort lite fel val här i livet.. Och sista tiden har det visat sig att jag inte ens klarar en av mina vanliga dagar utan att bryta ihop. Det jag önskar mest av allt är att vara helt själv. Så jag måste nog sjuka mig... ??

    Och till kunderna vad säger man till dem?

   -Nej tyvär även denna gång får jag avboka din tid för jag har lite mkt runt mig nu... ?? Nej!!!
Nejj.
Nej jag sjukar mig ikke om jag ej är sjuk!
Och nej jag tänker inte omboka igen, varför skjuta allt framför sig?
   Jag tar det nu så är det överstökat.

Jag vet att en dag sker det ändå.... Då är det väll bättre nu så är det gjort liksom. Prioritera dig själv har jag fått höra också.

Hur kan jag göra det genom att skita i att försörja mig? Är jag dum som inte förstår eller?

Jag vet jag hade behövt ha lite så kallad egentid och visst det hade varit jätteskönt att kunna ha ro i kroppen till att bara slänga sig på soffan en hel dag eller bara sätta sig och koppla av och bort. Men det finns det tyvär inte utrymme till nu.

Detta fick jag höra nästan dagligen och det är så jag tror det är också.

Morgen morgen nur nicht heute sagen alle faule leute.

Jag vill inte folk ska tro att jag är lat! Det hade fått mig att må ännu dåligare, att behöva förklara sig för alla varför man inte orkar. Det är jobbigt nog.

Jag håller med min syster, man bloggar mest när man mår dåligt. Jag mår skit och har just nu ingen som orkar lyssna på mig.

Jag är dryg och jag älter... Det enda jag vill är att kunna försörja mig och barnen och samtidigt kunna finnas där för dem. Vet inte vad jag gör för fel, försörja oss det klarar jag men jag känner inte att jag finns där..

Jag får tom dåligt samvete när jag finns där jag hade ju kunnat göra ngt, jag hade tex kunnat göra färdigt här hemma eller fixa med eländiga papper eller fixa där ute eller höra av mig till den där kunden som jag lovade ringa förra veckan. Göra ngt som syns liksom.

Jag är ingen bra mamma tror jag. Jag vet inte vad som ska prioriteras längre. för det spelar ingen roll vad jag gör så försummar jag någon eller något.

Jag räcker inte till!

Inte någonstans.

 Och det är väll därför man sitter här nu ensam.

Förlåt alla ni som försökt få tag i mig på ett eller annat vis att jag ej hört av mig men jag räcker inte till och jag orkar inte mer.

Hejdå.

 Jo stressigt har det varit innan idag med, men nu ikväll känns allt lugnt och fint.

Hmm fint och fint   *sneglar ut till köket* Men lugnt iaf då

Imorgon är det bilstädning som gäller för min del, ser ut i den som om jag bor där, där finns nästan allt man behöver  kläder, deo, tandborste, lampa, nappar, gosedjur, post, pengar, tuggumi, pennor och massa annat skräp blandat med löv och grus. Så en städ-dag gör nog bilen glad.

  Haha! Jag har gjort det, jag har beställt  iphone 4s Jag har haft ofungernade telefoner hur länge som helst och nu tröttnade jag så då tänkte jag  -varför inte?

 Så min gammla kommer jag ha företags nr i. för jag har ingen mottagning ngnstanns med min företags tele som varit en trogen vän sedan 2006 den får vila nu.

 Imorgon måste jag även slänga ut mina pumpor tänkte först vi kunde använda dem som deko men nej de ruttnar, ,, jag hade ju odlat franska matpumpor,,, men ingen blev mogen  ochjag vet nu varför, så det felet ska jag ej göra om nästa år. För har skall det odlas pumpor så är det bara!!!  Jag ger mig ej.

 Nu väntar nog min tandborste på mig... Sov gött

Detta har varit ett stressigt och påfrestande dygn men det har samtidigt varit väldigt roligt.

Jag jobbade först kvällen till 22.00 och hade en bra bit att köra, så det blev sängen sent. Sen var det på det igen 07.30 - 17.30 under detta dygnet har såväl uthålligheten, tålamodet, förmåga att köra 3 helt olika bilar innom loppet av 2 timmar... ( den ena blev jag fett kär i, lätt jag ska ha en ) och stresståligheten fått sig en prövning. Jag tycker jag klarade alla punkter gallant, men nu är jag också slut.

Hade det inte varit för att jag hade en hel del att stå i när jag kom hem hade jag lätt fixat det i 10 timmar till.

 För bara någon dag sedan höll jag seriöst på att flippa ut.. allt var bara för mycket jag ville helst bara fly, men med hjälp av lite annat tänk har jag klarat mig, har dock många kunder jag ska ringa upp som jag ej svarat då jag haft telen avstängd.

 Nu ska jag faktiskt bara ta det lugnt resten av kvällen och göra sådant jag tycker om.

Is there ever really a right time
You had led me to believe
Some day you would be there for me

When the stars above aline
When you weren't so concerned
I kept looking for the clues
So I waited in the shadows of my heart
And the still the time was never right

Until one day I stopped caring
And began to forget why I long to be so close
And I disappear into the darkness
And the darkness turns to pain
Never went away
Until all that remained
Was buried
Deep beneath the surface

A shell of what things could have been
Tired bones beneath the vail
Of guarded secret are too frail
Sad to think I ever knew
You were searching for the words
For the moment to emerge
Yet the moment never came
You couldn't risk my fragile frame

Until one day,
You stopped caring
And began to forget why you tried to be so close
And you disappeared into the darkness
And the darkness turned to pain
And never went away
Until all that remained
Was buried
Deep beneath the surface

I would scream just to be heard
As if yelling at the stars
I was bleeding just to feel

You would never say a word
Kept me reaching in the dark
Always something to conceal

Until one day I stopped caring
And began to forget why I longed to be so close
And I disappear into the darkness
And the darkness turned to pain
And never went away
Until all that remained was buried
Deep beneath the surface
... Beneath the surface...